Vi, liksom många andra, har på senare år blivit smått förälskade i att laga mat med korn av olika slag. Hemma hos oss har kornen blivit en självklar del i vardagsmaten, och i takt med att flera ursprungliga spannmålssorter har börjat odlas igen, har vårt intresse bara vuxit. De här kornen är både så fantastiskt goda och så värdefulla. Om man jämför modernt vete med riktigt gamla ursorter som emmer eller dinkel (spelt) ser man att de gamla är överlägsna på många vis. Det moderna vetet ger visserligen ett lättbakat mjöl, men har tyvärr mist många av de goda egenskaperna som de mångtusenåriga sorterna har kvar. Den fantastiska smaken. Det suveräna näringsvärdet. Det faktum att de är helt naturliga. Urvete innehåller till exempel mer protein, B-vitaminer och spårämnen än modernt vete. Intressant är också att glutenhalten är betydligt lägre, och det glykemiska indexet likaså. De här gamla sorterna är dessutom anpassade till vårt klimat, kan odlas ekologiskt även på ganska magra jordar och är mer motståndskraftiga mot sjukdomar. Axen är små, men urvetet är ju inte »förädlat« för att ge större och fylligare ax och inte manipulerat med stråförkortningsmedel för att klara av att bära de nya tunga axen. Tvärtom har exempelvis vår husfavorit emmer långa stadiga strån och djupare rotsystem än modernt vete. De gamla sorterna når alla längre ner i myllan, och det i sin tur gör att de tar upp mer av mineraler och andra näringsämnen.
Hemma i köket ger allt detta en skön känsla. Att äta något som är så gott, nyttigt och ursprungligt känns välgörande. Smaken på många av kornen är härligt nötig, och de ger trevligt tuggmotsånd i både sallader och andra rätter. Hos oss blir det numera kornsallader i parti och minut. Det är så tacksamt, går lätt att variera och eftersom vi nästan alltid har en laddning kokt emmer eller borstvete på lut i kylskåpet går det kvickt att få till en måltid. Man tar bara fram lite av de kokta kornen medan man hackar och förbereder resten. Sedan kan det bli en sallad med lite pesto, rucola, avokado och smulad fetaost. Eller en superenkel vardagssallad med valnötter, persilja och citron … Men vi lagar gärna varma rätter också. Ofta ett snabbt fräs med kokt emmer eller matdinkel, finhackad schalottenlök och strimlad mangold, svartkål eller spenat. Ner i fräset åker sedan vad som finns hemma; kanske en bit chorizo i skivor, eller rester av en lammstek eller kyckling. Ibland också en skvätt grädde. Eller så får de frästa kornen (och bladgrönt) samsas med kokta kikärter eller linser, en aning curry och kokosmjölk. Har man färdigkokta korn redo går det så lätt att få till goda, vettiga och billiga måltider. Prova, ni som inte redan är frälsta. Man blir förvånad över hur fantastiskt goda så oansenliga små sädeskorn kan vara. Och hur bra man mår av att äta dem!
